-

Världen är inte rättvis den är och kommer aldrig vara. Den känns orättvis mot mig nu, om jag tänker tillbaka några år då min farmor och farfar levde och mina förldrar bodde fortfarande ihop och var kära. Från då och nu har det hänt ganska många saker. Det började med att min farmor blev sjuk hon fick cancer, jag kommer inte ihåg så mycket men hon tappade håret. När jag besökte henne blev jag rädd för henne och bad henne sätta på sig peruken, jag kom ihåg att jag gömde mig bakom pappa. Det var inte kul, men en sak som jag kommer ihåg är att jag alltid har älskat och kommer alltid att älska dig. Sen dog hon, det blev tomt och farfar började bli sjuk. Han blev förståss jätte ledsen över att farmor gått bort och tyckte det var jobbigt att bo själv. När jag kom och hälsade på han med pappa, Josefine, Helena bla. (?) så visste inte han vem jag var, jag tyckte det var jättejobbigt. När jag kom in frågade han: Vem är det där? Min egen farfar visste inte vem jag var. Något år gick och farfar försvann han också. Dagen då farfar dog kom pappa hem på sin motor cykel han tog av sig sin motorcykel hjälm och jag kollade han i ögonen och såg hur hans tårar rann ned från hans kind. Det var riktigt jobbigt, då var jag runt 11 år (?) På tal om farfar fyller han år på måndag, GRATTIS i förskott ÄLSKAR DIG! En dag när vi skulle åka och hälsa på några kompis så åkte vi till farmor och farfars grav, jag vet att det var farmors iallafall, kommer inte ihåg om farfar var död då eller inte, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Pappa såg ut att vara helt förstörd! Han grät som ett litet barn som ramlat och slagit i sig. Har aldrig sett han så ledsen. Då började även jag gråta. Sedan dess har jag aldrig mera varit på deras kyrkogård. Det är för känsligt. Åren gick och det blev 2009, jag var iväg och tävlade SM i friidrott i Borås och det hade gått åt helvete. När jag är påväg hem nästan hemma från att mamma hämtat mig säger hon att mamma och pappa ska skiljas, jag blir så knäckt och gråter jag går inte till skolan jag tyckte det var så jobbigt! Sen har de hänt lite saker mellan som inte är stor men det handlar om att jag fått lite känslor för några personer som jag slutat träffa. Det var jobbigt det! Men nu har pappa börjat träffa en annan tjej och är glad för hans skull. För mellan mamma och pappa såg jag aldrig någon kärlek det var jag som gjorde så de kramde och pussade varande, men de betöd säkert inget för de, de ville bara tro att vi trodde de gilla varandra. Barn behöver även de se kärlek från sina föräldrar det är jätteviktigt. Pappa jag är jätteglad för din skulle hoppas det går bra! Och nu får ca. en månad sen fick jag reda på att mormor var sjuk det var jobbigt. Vi skulle vänta två veckor och kolla vad det var för något som hänt henne och hon hade... ja som farmor cancer, mormor har nu cancer i levern. Väldigt jobbigt men ska snart träffa henne så det ska bli skönt, jag älskar dig mormor! Om ni undrar så har jag aldrig träffat min morfar, han dog när mamma var 13-14(?) riktigt tråkigt! Och någon gång mellan allt detta dog Kalles råtta och min råtta, det tyckte jag var skit jobbigt även det för när vi sjöng en speciellt låt på musik så kände jag hur gråten var påväg den satt i halsen. Ville bara säga detta, livet är inte lätt när det är svårt. JAG ÄLSKAR ER! SAKNAR ER SÅ ENORMT MYCKET, ni är världens finaste änglar hoppas ni har det bra där uppe i himlen, vi ses sen! Jag ska leva för er nu! Puss och kram, hoppas ni orkade läsa och inte gjorde er uttråkade.